I min bubbla

I dagens värld är vi människor väldigt bra på att tysta ner saker och ting. En sådan sak är känslor. Man ska inte känna något, och om man mot förmodan känner ska man absolut inte visa det. Det här förundrar mig och har på senaste tid satt en del funderingar i mitt huvud.

Att känna är ingen unik förmåga bara få människor utvecklar. Rent biologiskt finns känslorna med oss redan vid födseln och den nyfödda babyn kan ge uttryck för flera olika känslor såsom sorg, rädsla och glädje. Det är alltså helt naturlig att vi känner och inte bara det. Nej det är faktiskt en mycket viktig del av våra liv. Utan känslorna skulle vi ha svårt att uttrycka oss och göra oss förstådda.

Speciellt negativa känslor är något som tystas ner lite extra och många går runt med en föreställning om att det skulle vara fel och svagt att exempelvis gråta och vara ledsen eller nere. Att en sådan missuppfattning får existera gör mig ledsen i hjärtat. Är det inte den som vågar visa sig ledsen och släppa fram känslorna som är den som är stark? Är det inte de som vågar gå emot dagens snedvridna ideal vi borde se upp till? De som är starka nog att våga vara svaga.

Att känna är mänskligt. Varför tystar vi då ner känslorna och gömmer dem under mattan? Det är fel att vara arg, gråter vi blir andra generade, är vi glada och uppspelta stirrar folk. Varför är det såhär? I vilken ålder blir det “fel” att visa sina känslor? När är det inte längre okej att vara varken glad eller ledsen, arg eller rädd?

Jag kan inte säga att jag själv är speciellt bra på att visa mina känslor, men liksom jag behöver jobba på det uppmuntrar jag också er att våga känna och våga visa era känslor. Det är okej att vara glad och upprymd, men likaså att gråta och vara nere. Alla har vi bra dagar, men också de som är mindre bra. Det är mänskligt, så var en människa!

Till skillnad från det världen vill säga anser jag det vara starkt att visa sina känslor och jag beundrar människor som vågar. Så stå upp för dina känslor, för du har rätt till  dem. Och kom ihåg; ingen annan kan bestämma eller avgöra vad du ska eller borde känna. Dina känslor är unika.