I min bubbla

Det perfekta livet. En strävan att uppnå samhällets ideal. Ständig förändring, en utveckling framåt. Vi vill ha variation och byta upp oss. Alltid en strävan mot något bättre, större och finare.

Samhället målar upp en bild av att ju mer vi har desto lyckligare är vi, ju dyrare bil vi kör desto mer uppmärksamhet får vi. Är det kanske på de grunderna allt vilar? En ständig strävan efter uppmärksamhet, att visa upp det perfekta livet ingen av oss egentligen lever. Alla instagrambilder vi postar på den fina naturen där vi bor, på vårt stora fina hus och den perfekt omskötta trädgården. Den dyra restaurangmaten vi äter och de nya skorna vi köpte. Allt för att påvisa en perfektion och en klass som inte existerar.

Vi är alla bara människor. Bakom varje bild på instagram finns ett rörigt vardagsrum och matresterna från igår. De gamla skorna står i hallen och trädgården är kanske inte så välskött trots allt. Ändå är det vad vi omedvetet tror på och låter oss matas av dagligen; en inbillning om att alla andra lever det där perfekta livet, medan allt i själva verket inte är mer än en yta av verkligheten. En fasad vi upprätthåller för att vi tror det är så livet borde se ut.

Fasader och åter fasader.

När det kommer till  kritan lever ingen av oss det perfekta livet. Något sådant existerar inte. Visst kan det vara kul att ibland publicera bilder på ett nystädat rum eller de nyaste skorna, men jag tror också det är ack så viktigt att komma ihåg att det inte är det som är verkligheten. Under varje skinande yta finns en smutsfläck eller ett rörigt kaos. Bakom varje stängd dörr finns en osorterad klädhög eller en smutsig diskmaskin.

Detsamma gäller även oss människor. Ingen är perfekt och fläckfri. Vi har alla vår historia vi bär med oss i bagaget, en barndom som format oss och ett samhälle vi växt upp i och präglats av. Men oavsett hur våra liv ser ut under alla fasader och bakom alla murar så har vi alltid ett val att göra det bättre eller det sämre av situationen. Vi har alltid ett val, och fast vi ibland väljer fel betyder det inte att vi nästa gång inte kan välja rätt.

Med detta i baktanke kan vi kanske betrakta världen med lite andra ögon, sänka kraven på oss själva och inse att det är okej att inte leva det “perfekta livet”. Våra liv kan trots allt aldrig bli perfekta och i vår strävan till att uppnå det ouppnåbara glömmer vi ofta att ta tillvara på det vi har. Min uppmuntran till er denna soliga vinterdag är därför att ta tillvara på det du har och se det fina i det lilla, enkla. Mer perfekt än så behöver det inte vara.