Mitt namn är Wilma och jag är i skrivande stund 25 år gammal. Jag är hemma från Pedersöre, Österbotten, Finland – där jag ännu bor, arbetar och låter drömmar bli verklighet.

Trots min unga ålder känns det ibland som att jag hunnit leva en hel livstid. Jag har fått erfara och tacklas med en hel del ingen i min ålder ska behövt kämpa med. Tillika är jag medveten om att det ger mig ett djup i tillvaron många omkring mig kanske saknar. En förbannelse och en välsignelse på samma gång, enkelt sagt.

För att i korthet berätta om min bakgrund har jag sedan 10 år tillbaka levt med kronisk, odefinierad ledvärk. ”Det är bara i ditt huvud”, var något som sades redan från början. Till den påföljd att jag gjorde mig själv till syndabock för allt som någonsin gått, och gick, emot mig. Det dröjde inte länge innan det mentala mörkret var ett faktum, något som sedan tagit mig på en resa långt värre än något jag någonsin kunnat föreställa mig. Även om jag idag mår bättre har de gångna åren satt sina spår. Att börja må bättre är inte bara ett val, utan en process jag vågar påstå att räcker livet ut. Men jag är på gång, rör mig framåt. Lär mig att fira vinsterna och acceptera förlusterna. Närma mig livets utmaningar ur andra synvinklar än jag kanske tidigare gjort.

På den här bloggen vill jag dela med mig av min upplevelsevärld, mina tankar, erfarenheter och på vilket sätt livet format mig till den jag är idag. Förhoppningen är att mina ord kanske på något plan ska kunna hjälpa någon annan, om än de också är till för mig själv och för min egen läkningsprocess.

Genom åren har jag fått en hel del stämplar på min panna gällande vem jag är eller hur jag borde vara. Diagnoser med symptom som ska definiera mig som person och ta ifrån mig allt som heter egenvärde. På så sätt vill jag inte heller sätta ord i mun på någon genom att säga ”det här är jag”. Istället väljer jag att beskriva mig själv som en liten flicka med stora tankar. Utöver det är var och en, genom den här bloggen, välkommen att bilda dig en egen uppfattning.