När jag blev född gav mina föräldrar mig namnet Wilma, vilket betyder ”kämpe” och ”hjälm”. Mycket mer passande namn tror jag ärligt talat inte de hade kunnat välja. Som äldre kom jag fram till slutsatsen att summan av de två… Continue reading

Ibland på kvällarna när det är riktigt mörkt i mitt rum sätter jag mig på hyllan under fönstret och stirrar ut i mörkret. Speciellt stjärnklara kvällar gillar jag att sitta så. Inne i värmen, men ändå så nära den stjärnklara… Continue reading

Det perfekta livet. En strävan att uppnå samhällets ideal. Ständig förändring, en utveckling framåt. Vi vill ha variation och byta upp oss. Alltid en strävan mot något bättre, större och finare. Samhället målar upp en bild av att ju mer… Continue reading

I dagens värld är vi människor väldigt bra på att tysta ner saker och ting. En sådan sak är känslor. Man ska inte känna något, och om man mot förmodan känner ska man absolut inte visa det. Det här förundrar… Continue reading

Direkt jag stannar upp börjar de surra. Ett stort moln omger mig snart. Till en början bryr jag mig knappt. Skogen omkring lockar min uppmärksamhet. Redan nu finns de där, men jag ser dem inte. Hör dem inte. Tillåter dem inte… Continue reading

Får du någonsin känslan av att du går genom en granskog som är så tät att ljuset knappt når marken? Eller på en äng. En sommaräng där dimman gör det svårt att se och daggen får dina bara fötter att… Continue reading

Jag ler ut i mörkret där jag ligger på marken med ansiktet svängt mot himlen. Där uppe, högt där uppe gnistrar små glänsande kristaller. Tusentals, ja miljontals små stjärnor blinkar mot mig från den mörka himlen. En lång stund ligger… Continue reading

Ännu en gång har snön bäddat in vår värld i ett mjukt täcke. En del kanske suckar och muttrar över våren som hade börjat kännas i luften medan andra gläds över att vintern dröjer än ett tag. Själv mötte jag… Continue reading